Ipamorelin och CJC-1295: guide till den dubbla GH-mekanismen

Frisättning av tillväxthormon från hypofysens somatotrofa celler styrs av två oberoende receptorsystem. Det ena är GHRH-receptorn, som aktiveras av tillväxthormonfrisättande hormon från hypotalamus. Det andra är ghrelinreceptorn, formellt GHS-R1a, som aktiveras av ghrelin.

Att det finns två separata vägar in i samma cell är den fysiologiska grunden för varför CJC-1295 och ipamorelin studeras tillsammans. CJC-1295 är en GHRH-analog och verkar på den första receptorn. Ipamorelin är en sekretagog och verkar på den andra. De konkurrerar alltså inte om samma bindningsställe.

Hos Sverigepeptider finns kombinationen som Ipamorelin + CJC-1295 Blend med oberoende analysrapport där båda komponenterna redovisas separat.

CJC-1295 är en modifierad analog av GHRH(1-29), den aktiva delen av det naturliga hormonet. Native GHRH har en halveringstid på några minuter, eftersom enzymet dipeptidylpeptidas-4 klyver molekylen nära N-terminalen.

Modifieringarna i CJC-1295 syftar till att blockera just den klyvningen. Genom aminosyrasubstitutioner vid de positioner enzymet angriper blir molekylen resistent mot nedbrytningen, vilket förlänger halveringstiden avsevärt.

En viktig distinktion finns mellan två varianter. CJC-1295 med DAC — Drug Affinity Complex — bär en tillsatt kemisk grupp som binder kovalent till albumin i plasma och ger mycket lång halveringstid. Varianten utan DAC, ofta kallad modifierad GRF(1-29), saknar den gruppen och har kortare verkningstid. Det är två olika molekyler med olika farmakokinetisk profil, och de förväxlas ofta i icke-vetenskapliga sammanhang.

Ipamorelin är en pentapeptid som verkar som agonist på ghrelinreceptorn GHS-R1a. Den tillhör gruppen tillväxthormonfrisättande peptider, GHRP, men skiljer sig från de tidigare medlemmarna i den gruppen på en avgörande punkt: selektivitet.

Äldre sekretagoger som GHRP-2 och GHRP-6 aktiverar receptorn men påverkar även frisättning av kortisol och prolaktin i mätbar grad. Ipamorelin utvecklades av Novo Nordisk med målet att behålla effekten på tillväxthormonaxeln utan den samtidiga påverkan.

Den selektiviteten är hela skälet till att ipamorelin blivit ett vanligt forskningsverktyg. För studier där GH-axeln ska isoleras är en molekyl som samtidigt förskjuter kortisolnivåer ett metodologiskt problem, eftersom det blir svårt att avgöra vilken förändring som orsakats av vad.

Kombinationen bygger på att de två receptorerna kopplar till olika intracellulära signalvägar. GHRH-receptorn signalerar huvudsakligen via cAMP och proteinkinas A. Ghrelinreceptorn signalerar via fosfolipas C och frisättning av kalcium från intracellulära lager.

När båda vägarna aktiveras samtidigt beskrivs responsen i litteraturen som större än summan av vardera var för sig. Mekanistiskt föreslås att den ena vägen ökar antalet celler som svarar medan den andra ökar mängden hormon per svarande cell, samtidigt som ghrelinreceptoraktivering studeras för att dämpa somatostatin — kroppens hämmande signal på GH-frisättning.

En ytterligare aspekt är pulsatilitet. Tillväxthormon frisätts normalt i pulser snarare än kontinuerligt, och den pulsade profilen är i sig biologiskt betydelsefull. Sekretagoger studeras delvis för att de verkar via kroppens egna regleringsmekanismer, vilket bevarar återkopplingen — till skillnad från tillförsel av hormonet direkt.

Tesamorelin är en annan GHRH-analog och den enda i gruppen som genomgått ett fullständigt läkemedelsgodkännande — i USA för en specifik indikation rörande visceral fettvävnad hos en avgränsad patientgrupp.

Att en molekyl i klassen tagit sig genom hela den kliniska prövningskedjan gör tesamorelin till en användbar referenspunkt. Den har ett dokumentationsunderlag från kontrollerade studier som saknas för merparten av forskningspeptiderna i samma familj.

Den här peptidgruppen kräver särskild uppmärksamhet på regelverket. Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel omfattar bland annat tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av tillväxthormon.

Den sista formuleringen är definierad efter verkningssätt, inte efter substansnamn. Sekretagoger och GHRH-analoger kan därför omfattas av lagen utan att nämnas uttryckligen i lagtexten. Enligt lagen finns undantag för medicinskt och vetenskapligt ändamål.

Det innebär i praktiken att den här gruppen bedöms enligt ett annat regelverk än exempelvis kopparpeptider — kategorin ”peptid” har ingen enhetlig rättslig status. Lagtexten finns i sin helhet hos Sveriges riksdag.

Detta är en allmän översikt och utgör inte juridisk rådgivning. Materialet säljs uteslutande för forskningsändamål.

En blandning ställer andra krav på analysrapporten än en enskild peptid. Ett enda renhetstal för två komponenter säger ingenting meningsfullt — 50/50 och 90/10 skulle ge samma siffra.

Vår rapport från Janoshik Analytics redovisar därför komponenterna separat: 12,97 mg CJC-1295 och 10,72 mg ipamorelin, batch C/I1010-0123 under rapportreferens #105232. HPLC separerar de två peptiderna i tid eftersom de har olika retentionsegenskaper, vilket gör att mängden av vardera kan kvantifieras.

En leverantör som anger ett samlat renhetstal för en blandning utan att bryta ner det per komponent har antingen missförstått analysen eller valt att inte visa den. Hur du läser en rapport går vi igenom i guiden om analysrapporter, och samtliga våra rapporter ligger öppet i CoA-biblioteket.

Bakgrundslitteratur om sekretagoger och GHRH-analoger finns samlad hos PubMed.