Analysrapport för peptider: så läser och verifierar du en CoA

En analysrapport för peptider — Certificate of Analysis, förkortat CoA — är ett dokument från ett laboratorium som redovisar vad ett prov faktiskt innehåller. Rapporten kopplas till en specifik tillverkningssats via ett batchnummer och anger minst två saker: hur ren substansen är och om det verkligen är den molekyl som utlovas.

Distinktionen mellan renhet och identitet är själva poängen med dokumentet, och den missförstås ofta. Ett prov kan vara 99% rent och ändå innehålla fel peptid. Ett annat kan innehålla rätt peptid men bara till 80%. En fullständig rapport svarar på båda frågorna med separata metoder, och en rapport som bara svarar på den ena säger mindre än den ser ut att göra.

Inom forskningspeptider finns inget centralt regelverk som tvingar fram tredjepartsanalys. Det gör rapporten till det enda praktiska sättet att skilja en leverantör som vet vad den säljer från en som bara påstår det. Samtliga rapporter vi har ligger öppet i CoA-biblioteket, oavsett vad de visar.

Renhet mäts med högupplösande vätskekromatografi, HPLC. Provet löses upp och pumpas under högt tryck genom en kolonn packad med ett poröst material. Molekylerna färdas olika snabbt genom kolonnen beroende på hur starkt de växelverkar med packningen, och separeras därför i tid.

Vid kolonnens utlopp sitter en detektor som registrerar när något passerar. Resultatet ritas som ett kromatogram: en kurva med toppar, där varje topp motsvarar ett ämne och toppens area motsvarar hur mycket av det som fanns i provet. Renhetsprocenten är arean under huvudtoppen delat med den totala arean under alla toppar.

Det innebär att 99,7% renhet betyder att 99,7% av det detektorn såg utgjordes av målpeptiden. De återstående 0,3% är vanligtvis besläktade föroreningar från syntesen — trunkerade sekvenser där en aminosyra saknas, eller molekyler där en skyddsgrupp inte avlägsnats fullständigt.

Ett rimligt krav på forskningspeptider är 99% eller högre. Våra publicerade rapporter ligger mellan 99,3% och 99,8%, och den lägsta uppmätta siffran redovisas öppet på CoA-sidan i stället för att döljas bakom ett avrundat påstående.

Masspektrometri svarar på den andra frågan: är det här rätt molekyl? Metoden joniserar provet och mäter förhållandet mellan massa och laddning för de joner som bildas. Ur det kan instrumentet beräkna molekylvikten med hög precision.

Den uppmätta vikten jämförs sedan mot det teoretiska värdet, som räknas ut ur peptidens aminosyrasekvens. Stämmer de överens inom instrumentets felmarginal är identiteten bekräftad. Avviker de har man antingen fel molekyl, eller en modifierad variant av rätt molekyl.

Ett konkret exempel på varför båda metoderna behövs: två peptider med samma aminosyror i olika ordning har identisk molekylvikt. Masspektrometri ensam kan då inte skilja dem åt, medan de i regel separeras i HPLC eftersom de växelverkar olika med kolonnen. Metoderna täcker varandras blinda fläckar.

Vissa rapporter redovisar kvantitet i stället för, eller utöver, renhet — alltså hur många milligram substans flaskan faktiskt innehåller. För en del produkter är det den mer relevanta siffran.

NAD+ 500mg är ett tydligt exempel. NAD+ är ett koenzym, inte en syntetisk peptid, och den intressanta frågan är om flaskan innehåller den utlovade mängden. Vår rapport redovisar 563,63 mg verifierat mot en märkning på 500 mg.

Blandningar fungerar likadant. För Ipamorelin + CJC-1295 Blend anger rapporten mängden av varje komponent separat — 12,97 mg CJC och 10,72 mg Ipamorelin — eftersom en enda renhetsprocent för en blandning inte skulle betyda något. En leverantör som redovisar ett renhetstal för en blandning utan att bryta ner det per komponent har antingen missförstått analysen eller valt att inte visa den.

Batchnumret identifierar en specifik tillverkningssats. Utan det är rapporten frikopplad från produkten och säger ingenting om just den flaska du har framför dig — den kunde vara skriven om vilken sats som helst, från vilket år som helst.

Det här är den vanligaste bristen i branschen. En leverantör publicerar en imponerande rapport, men rapporten saknar batchnummer eller så matchar batchnumret inte det som står på etiketten. I båda fallen är dokumentet dekoration snarare än bevis.

Våra batchnummer följer ett läsbart mönster. GHK-Cu 50mg har batch HK50-0107: peptidkod, storlek, satsnummer. Numret står på rapporten och går att stämma av mot produkten.

En rapport som bara finns hos säljaren är värd ganska lite. Bilder går att redigera, och en PDF säger inget om att analysen faktiskt beställts. Det som gör en rapport meningsfull är att den går att kontrollera hos den som utfärdat den.

Janoshik Analytics, det oberoende labb vi använder, ger varje analys ett referensnummer. Det numret kan slås upp i labbets egen verifieringsportal på verify.janoshik.com utan att gå via leverantören. Stämmer inte numret ska du inte lita på rapporten — oavsett vem som visar den.

Praktiskt går det till så här:

1. Leta upp rapportreferensen, ofta angiven som ett tasknummer i formatet #99263.
2. Slå upp numret i labbets verifieringsportal.
3. Kontrollera att peptidnamn, batchnummer och datum matchar det som står på rapporten du fått.
4. Jämför batchnumret mot etiketten på produkten.

Att labbet är oberoende är en förutsättning för att det ska betyda något. Ett laboratorium som ägs av eller får betalt per godkänt resultat av leverantören har ett intresse i utfallet. Vi äger inte Janoshik och betalar per analys, inte per resultat.

Det finns återkommande mönster som skiljer en verklig rapport från en som ska se ut som en. Ingen av punkterna nedan kräver labbkunskap att kontrollera.

En sista flagga är rapporter som aldrig visar något oväntat. Verkliga analyser varierar — en batch landar på 99,3% och en annan på 99,8%. En leverantör vars samtliga rapporter visar exakt samma siffra har antingen tur eller något annat för sig.

Rapporten beskriver ett prov vid en tidpunkt. Den säger inget om hur materialet hanterats därefter. En peptid med 99,7% renhet vid analysen kan ha brutits ned avsevärt om den transporterats varmt eller förvarats fel — analysen är en ögonblicksbild, inte en garanti över tid. Vi går igenom stabilitetskemin i guiden om förvaring och stabilitet.

Rapporten säger heller inget om sterilitet, endotoxiner eller lösningsmedelsrester om inte de analyserna uttryckligen beställts. Renhet i HPLC-mening handlar om andelen målmolekyl bland detekterade organiska ämnen, inte om mikrobiologisk status.

Och den säger absolut ingenting om lämplighet för något annat än laboratoriearbete. Forskningspeptider är inte godkända läkemedel, och en analysrapport ändrar inte den saken.

Vi publicerar samtliga analysrapporter öppet i CoA-biblioteket — inte ett urval. Varje rapport visas i full storlek tillsammans med renhet, batchnummer och Janoshik-referens, så att numret går att slå upp direkt hos labbet.

Nässprayerna delar rapport med motsvarande vial, eftersom det är samma peptid ur samma batch i ett annat kärl. Vi lägger medvetet inte in rapporten en gång till under sprayens namn: det hade fått biblioteket att se ut som fler analyser än vi faktiskt låtit göra.

Bakgrunden till varför oberoende testning är avgörande vid val av leverantör tar vi upp i guiden om att köpa peptider i Sverige. För den som vill läsa mer om analysmetoderna i sig finns bakgrundsmaterial hos PubChem och EMA:s riktlinje ICH Q6B om specifikationer och testprocedurer för biologiska produkter.