GHK-Cu 50mg

GHK-Cu är ett komplex mellan tripeptiden glycyl-L-histidyl-L-lysin och en tvåvärd kopparjon, CAS 89030-95-5. Till skillnad från flertalet forskningspeptider är molekylen endogen — den förekommer naturligt i human blodplasma, och sekvensen finns inbäddad i domän V av kollagen typ I.

Materialet levereras som lyofiliserat pulver i 50mg-vial. Samma batch används i nässprayvarianten.

Det som skiljer GHK-Cu från en vanlig peptid är att metalljonen ingår i molekylens funktion. Histidinets imidazolring, glycinets aminogrupp och peptidbindningens kväve bildar tillsammans en bindningsficka som håller kopparjonen med hög men reversibel affinitet.

Den balansen är poängen. Bindningen är stark nog att transportera koppar säkert genom vävnad, men svag nog att jonen kan lämnas över till kopparberoende enzymer — bland dem lysyloxidas, som katalyserar tvärbindningen av kollagen- och elastinfibrer. Fri koppar är däremot reaktiv och kan driva oxidativa processer; bunden i GHK förlorar jonen den egenskapen.

Praktiskt innebär det att komplexets integritet är det som ska bevaras, inte bara peptidkedjan. Lösningen har en tydlig blå till blågrön färg från kopparjonens elektronövergångar, vilket ger en synlig kontrollpunkt: färgförändring eller utfällning indikerar att komplexet påverkats.

GHK-Cu har ett femtio år långt forskningsspår sedan Loren Pickart isolerade den ur blodplasma 1973. Den mest citerade observationen är att plasmakoncentrationen sjunker med åldern, från omkring 200 ng/ml vid tjugo års ålder till ungefär 80 ng/ml vid sextio.

Forskningen rör framför allt hudbiologi och vävnadsremodellering: syntesen av kollagen, elastin, proteoglykaner och glykosaminoglykaner, samt regleringen av de metalloproteinaser som bryter ned befintlig matrix. Ett separat spår rör bred påverkan på genuttryck, där analyser indikerat mätbar förändring för ett stort antal gener.

Batch HK50-0107 redovisar 99,693% HPLC-renhet under Janoshik-rapport #99263.

För en kopparpeptid är analysen särskilt relevant eftersom komplexet ska innehålla rätt förhållande mellan peptid och metalljon. Materialet förvaras lyofiliserat vid −20°C, mörkt och torrt, och når rumstemperatur före öppning så att kondens inte bildas på det kalla innehållet.